R.I.P.
Jag har gråtit så mycket. Jag har gråtit floder. Jag var nämligen och avlivade mina katter imorse, jag skulle ju absolut följa med och tänkte att hur farligt kan det vara? Jag förstod nog inte riktigt vad som hände förän jag satt i väntrummet på djursjukhuset me mina kissar i knäet och fick smått panik. Sen kom äntligen doktorn och ledde in oss i ett genom designat litet helvete där dom stack mina bebisar i magen med stora sprutor och sen fick vi sitta där och vänta på att dom långsamt somnade in. Det tog typ en timme för båda att dö helt och under den tiden hade jag gråtit minst flera liter. Från att först se dom nyfiket nosa omkring där inne till att till sist se dom ligga helt utmattade på en filt och inte orka röra sig var riktigt hemskt. Dom la sig tätt intill varandra och somnade till slut in. Dom brukar vanligtvis ge en spruta men Tiger fick två eftersom att han har så mycket fett och Doris tre, varför vet jag inte. Den sista sprutade dom rakt in i hjärtat, hon vägrade dö. Min lilla bebis. Sen åkte jag raka vägen hem till Lisen och där satt vi och grät tillsammans. Det roligaste av allt var att när vi satt där och grät så kom Lisens farmor in i hennes rum och säger : Jag ska gå ut med Sara, är det här hennes skor? Jag tror inte ens att hon såg att vi grät. Lisen morrade något åt henne typ. Haha.
Nu väntar jag på Lisen, vi ska gå och köpa glass. De behöver man ibland, socker är bra för själen. 
Kommer aldrig mer att få se dom.
/ J '
