Du gav mig mitt liv, jag dör utav ett nytt med dig.
Om allt det här är en dröm, bäst du låter mig sova,
För jag vägrar vakna upp till den tiden som var,
När du sviker mig gång på gång, lovar och sårar,
Och lägger skulden på mig för det livet du valt.
Nej, inte en minut till, då kliver jag av.
Att gå och vänta på dig ständigt blev en plåga för båda.
Men hur du ska klara av att inte kliva tillbaks
Till det liv du växte upp till är den svåraste frågan.
Tack med andra ord.
Kommentarer
Postat av: B
Det va inte en plåga för er båda, bara för dig.
Postat av: johanna
vem är "B" ?
( :
Postat av: lisen
Det beror på vad det handlar om vet du, och du har inte en aning.
Trackback
